Jag är er Herre, er Gud, och jag ser på jorden, på mänskligheten, på själarna och på deras handlingar. Få människor tjänar Mig, få älskar Mig och få hälsar Mig eftersom de inte går på Min väg. När en person möter en annan hälsar de ofta varandra med en nick eller en blick. Ändå är Jag inom var och en av er, och genom era hälsningar är det också Mig ni hälsar. Vad menar Jag med detta?
Detta exempel visar att små gemenskaper är nödvändiga; ni hjälper villigt varandra när ni är få eller när ni känner varandra. Storskaliga migrationer är inte till individens fördel, och Gud önskar dem inte. Människor behöver en plats där de känner sig hemma; men ju fler människor det finns, desto mindre hemma känner de sig.
Frankrike och andra europeiska länder har översvämmat av många människor från andra platser — men varför lämnade de sina hem? För att finna ett bättre liv någon annanstans än hemma, för att ta emot snarare än att ge av sig själva, för att utnyttja den så kallade rikedomen hos dem som arbetat för att bygga upp den, och för att skörda frukterna av det träd de inte planterade. Vissa är villiga att arbeta, men majoritetens mål är framför allt att hitta ett färdigbyggt bo och bosätta sig i det.
Ledarna som öppnade dörrarna för dem var inte kloka, ty även om den katolska tron lär ut kärlek och gästfrihet gentemot sin nästa, är det oförståndigt att välkomna främlingar utan att kunna garantera säkerheten för de boende bland dem. Kärlek, ja; försummelse eller vårdslöshet, nej. Det är inte rimligt att välkomna någon som kommer att förstöra det ni har byggt; det är inte rimligt att välkomna någon som kommer att beröva er era ägodelar; det är inte rimligt att välkomna någon som avundas er och inte döljer det.
Det är å andra sidan rimligt att välkomna en vän, en släkting eller någon i nöd, men en sådan närvaro varar bara för en tid. Det är inte rimligt att ge upp sina ägodelar till förmån för en främling som inte ger något tillbaka, utan som kommer att ta mer och mer från er — till och med det ni inte har.
Ändå är detta situationen i Västeuropa; man har tillåtit att moskéer och bönecenter för en religion som är fientlig mot Min religion — den rena och fläckfria katolicismen — etableras på dess mark. Så länge anhängarna av denna ovälkomna och störande religion är i minoritet förblir de tysta och är därför mer benägna att konvertera. Så länge de är i minoritet håller de tyst, men när deras antal växer och de får övertaget blir de fientliga, manipulativa och motarbetar den religion — och till och med den civilisation — som de vill se försvinna.
Mina barn — ty ja, det är till er jag talar med fullständig tydlighet — ni står på randen till att hamna under kontrollen av dem som ni har tagit emot och gett skydd, men som i sin tur vill driva ut er.
Att välkomna dem är bra så länge ni förblir herrar över ert land, era kommuner och era traditioner; men om ni kapitulerar — och det är vad som händer när ni hamnar i minoritet — kommer ert land inte längre att vara ert, ert kulturarv kommer att monteras ner och era kyrkor kommer att göras om för den islamiska tron.
Detta är situationen som ni långsamt men säkert glider mot, och anklagelsen om rasism kastas alltid bara i en riktning: från dem mot er, men inte från er mot dem. De anklagar er och kommer att anklaga er allt mer, och ni kommer endast ha rätt till tystnad och självuppoffring. Ni kommer att finna er själva, utan att ha förutsett det, i de dominerades position, och dominatorerna kommer att vara dem som ni trodde att ni var barmhärtiga mot.
En fader är skyldig — och befinner sig därför i ett syndtillstånd — när han underlåter att garantera säkerheten för sina barn och sin familj; om han blir överrumplad för att han har låtit saker komma ur kontroll, är det hans plikt att återta kontrollen och återställa familjens säkerhet. Er röst i de kommande presidentvalen kommer att vara avgörande eftersom ni fortfarande utgör majoriteten i ert land, även om många av er är förrädare mot era medborgare, och resultaten kommer att vara mycket osäkra.
Som Nationernas Konung kan Jag önska — och det är Min rätt — att Frankrike och de europeiska nationerna förblir kristna; vilket är anledningen till att Jag ber er och råder er att vara mycket försiktiga när ni väljer er kandidat: vad är hans främsta motivation? Är han en hängiven katolik? Har han erfarenhet av något politiskt ämbete? Förstår han allvaret i den religiösa situationen i Frankrike? Sannerligen, ”utan Mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5), och det vore illusoriskt att tro att Jag inte är intresserad av politik.
Jag är mer än intresserad av styrningen av ett land, av en stat, och när människor röstar — eller röstar personligen — till förmån för abort, eutanasi eller någon lag som strider mot livet, blir Jag djupt sårad i Min Passion och i Mitt Heliga Offer på Korset; Jag blir djupt kränkt och förödmjukad av det.
Var klarsynta, Mina barn: Jag önskade ett kristet Frankrike; Jag gav de kristna kungarna helig krisma från Himlen; och skulle Jag då inte kunna vara bekymrad över Frankrikes, Europas och världens öde!?
Jag vill ha ett kristet Frankrike — ett djupt kristet Frankrike — troget Min lag, Mina lagar. Jag är Kristus Konungen, och Min roll som sådan är i grunden politisk; den är i grunden frälsande; den är i grunden bestående. Jag har visat Frankrike en mycket särskild uppmärksamhet, och Guds uppmärksamhet är inte tillfällig — den är evig — eftersom människan är på jorden för att förtjäna Himlen, och alla hennes personliga, medborgerliga och politiska handlingar måste vara riktade mot hennes frälsning.
Din röst är inte en trivial handling; den måste baseras på sunda, kristna och konstruktiva värderingar, inte på en obefogad personlig anknytning eller attraktion.
Jag välsignar er, Mina barn; dela detta brev, ty väljarna måste vara medvetna om sitt lands kristna värderingar, eftersom Jag, Gud, är djupt engagerad i dem.
Jag välsignar er i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn †. Amen.
Krist, folkens konung
Källa: ➥ SrBeghe.blog