Under mina morgonböner kom ängeln och sade: “Den saligaste modern vill se dig.”
Plötsligt befann jag mig i närvaro av den saliga moder. Ängeln och jag stod vid en vägg med vackra, små knippen av apelsinfärgade, rosa, röda och vita blommor.
Hon sade: “Valentina, kom och hjälp mig. Genom ditt lidande och allt du gått igenom, så kom och se din belöning.”
Jag såg några växter som växte upp från marken, men det fanns ogräs bland dem.
Den saliga moder sade: “Plocka ut alla ogräsen.”
Det fanns även andra helgon där och plockade ut ogräsen. En av dem lade ogräset på en ställning och sedan kastade den det i ett brinnande eld.
Jag frågade: “Hur kunde våt gräs brinna?”
Ängeln svarade: “De häller någon sorts vätska på det. Det goda skördet stannar kvar, men de onda ogräsen bränns. De fördöms.” Gräset som brann blev helt svart.
Med hänvisning till blomsterväggen sade den saliga moder: “Sätt bara knippen i marken. Se hur mycket frukt du producerat genom allt ditt lidande.”
Jag sade: “Den saligaste moder, de är så vackra och levande.” Allt runtomkring oss var vackert.
Den saliga moder var mycket nöjd och sade: “Se hur mycket frukt du producerat. Så många själar gick till himlen, och så många vackra saker hände som du inte ens vet om. Du kommer att veta det en dag. Och allt detta skedde genom lidandet från din benskada.”
Därefter lämnade den saliga moder, ängeln och jag denna underbara plats.
Saliga Moder sade: "Vet du, Min Son är mycket kränkt av världen. Världen ser inte faran de lever i. Menniskorna förändras inte eller ångrar sig. Ånger behövs eftersom Min Son blir impatient. Han väntar på att låta förändringarna komma, eller kriget komma, eller katastroferna komma. Mänskligheten förändras inte. Han håller tillbaka, men han kommer snart att släppa taget. Jag kan inte hålla min Son tillbaka längre. Han är impatient efter bön. Berätta för människorna att de ska ångra sig och förändras."