Efter söndagens heliga mässa gick jag till kapellet för att be, som jag brukar göra. Medan jag fortfarande tackade Herren och bad om förlåtelse och barmhärtighet för alla människor, blev jag överraskad av att se en utställning om den heliga svepningen längst bak i kapellet. Det fanns en kopia av Turins svepning i naturlig storlek, tillsammans med flera banderoller som förklarade historien och andra utställningsföremål.
I det ögonblick jag såg kopian av svepningen fylldes jag av djupa känslor för vår Herre Jesus. Trots att det hände för 2000 år sedan kändes det som om jag hade klivit in i tiden för Hans korsfästelse.
När jag gick fram till statyn av Maria Hjälpare sa jag: ”Å, saliga Moder, jag känner att jag befinner mig i närvaron av den tid då vår Herre blev korsfäst.”
Den saliga Modern sa: ”Det du upplever och ser, jag vet att det berör dig djupt, men detta (svepningen) kommer aldrig att suddas ut. Det kommer att bestå för evigt, så att alla kan bevittna det. Det är så heligt.”
”Valentina, du är en mycket privilegierad själ som Min Son vill ska vara med Honom. Du tröstar Honom verkligen eftersom du är ödmjuk och känner djupa känslor för allt som rör Honom. Du tror att du är ingenting eftersom du är ensam, men det betyder stora ting för Honom.”
Stående framför kopian av svepningen, fylld av starka känslor, sade jag till vår Herre: ”Stackars Herre Jesus, hur Du led. Hur kunde de vara så grymma mot Dig?”
Att se svepningen påminde mig om för många år sedan, när jag fördes av Herrens ängel för att bevittna vår Herres korsfästelse och hur Han lades till vila i graven. Graven var stor, med en stenhäll där vår Herre lades, och Han täcktes med ett linnekläde. Hela platsen var fylld av ett lysande ljus. De närvarande sörjde alla vår Herre och vaktade Honom. Jag knäböjde i närheten, nära där Han låg.
Stenen flyttades tidigt på morgonen. Det var fridfullt, och jag kunde se löven röra sig utanför i den milda brisen.
Nu, när jag mediterade över svepningen, sa jag: ”Herre, Du vet när Du visade mig och när jag var i Din grav under Din vila efter korsfästelsen — jag såg hela korsfästelsen, och sedan följde jag med när de lade Dig i graven — då var jag inne i graven på knä, och det fanns änglar runt omkring som höll i höga lampor, och, Herre Jesus, när Du började röra Dig och sätta Dig upp — Du vilade där en stund, sedan rörde Dina fötter vid marken och Du ställde Dig upp. Sedan står Du upp, och så avtäcker Du Dig själv, men hur kommer det att jag inte såg blodet?"
Han sa: ”Det fanns blod och ett avtryck av Min kropp, men jag tillät dig inte att se det, för jag visste att du skulle gråta. Du skulle bli alltför emotionell.”
Det fanns ett avtryck, naturligtvis. Ett långt vitt linne täckte Honom. När Han satte sig upp använde Han sin högra hand för att lyfta linenet, och sedan sin vänstra hand för att avtäcka Sig själv.
I graven låg en servett prydligt vikt för sig. Den var avsedd för Hans bild, ett avtryck som skulle lämnas av Hans ansikte.
Föreställ er hur Vår Herre var i det ögonblicket. Han ville visa oss att Han är Gud genom att lämna bilder som aldrig kommer att suddas ut och som kommer att bestå för evigt. Han fullbordade sitt uppdrag på jorden genom sitt lidande för att förlösa oss och rädda oss. Annars skulle vi inte bli frälsta. Hur stor Hans kärlek till oss är.
Jag sa: ”Herre Jesus, men nu i himlen ser jag att Du är mycket gladare tillsammans med helgonen.”
Han sa: ”För att jag fullbordade Mitt uppdrag på jorden. Ingen kan säga att jag inte gjorde det, för jag genomgick det yttersta lidandet för er alla.”
Med auktoritet sa Han: ”Valentina, jag vill att du ska vara modig.”
Till och med den Saliga Modern sade: ”Min Son älskar dig så mycket eftersom du behagar Honom — du är ödmjuk, du ber. Han vill att du sprider Hans Heliga Ord lite mer bland människorna och lär dem. Men var inte alltid ledsen — var också glad. Han tycker om att se dig le. Alla människor i Himlen ber för dig, och de vakar över dig. De tycker inte om att se en person som alltid är ledsen. De vill se en person vara lycklig.”
Det betyder: ’Varför skulle jag gråta? Jag litar på min Herre.’
Men detta gäller oss alla. Vår tid här på jorden är bara tillfällig.
Den Saliga Modern sade: ”Mina barn, ni hör hemma hos oss i Himlen, vårt himmelska hem, inte det jordiska. Det jordiska är bara för stunden.”
Hon vill ge oss hopp och uppmuntra oss att be för att trösta vår Herre.
Varje gång jag är i Övre rummet tar jag mig till att tänka: ’Var är den Saliga Modern?’
Den Saliga Modern sade: ”Du ser Mig inte, men Jag är närvarande.”