Det hade gått flera månader sedan Vår Fru senast visat sig i Itapiranga. Som hon bad mig, offrade jag under tre månader att inte se henne till Gud. Jag grät mycket, för smärtan som jag kände i mitt hjärta av att inte få se henne var mycket stor.
Ingen kan föreställa sig denna smärta och hur mycket det kostade mig. Ibland steg jag vid gryningen och gick till altaret i vardagsrummet hemma och föll i tårar inför hennes bild. Jag bad honom om styrka att göra Guds vilja och att gå dit han hade bett mig offra för frälsning och omvändelse av själar. Smärtan jag kände var lite som den smärta de fördömda känner i helvetet, aldrig mer att få se Guds vackra ansikte igen och sakna hans närvaro. Jag ledde för att rädda många själar från vägen som leder till helvetet, annars skulle många själar lida mycket mer än jag led i de eviga lågorna bortom Gud och hans ljus.
När tiden bestämd av Gud gått, blev det genom en inre lokution meddelat mig att jag enligt Guds beslut skulle gå till ett visst kyrkogård i staden, framför graven för Bröderna Michelangelo, för att be för själarna i skärselden och begära hans förbön hos Gud för verkställandet av Vår Frus planer och för en viss rörelse.
När jag anlände till denna kyrkogård, bara två vänner började be rosariet och vid slutet på den sista mysterien se, återigen kunde jag se det vackra ansiktet av Vår Fru, som visade sig för mig tillsammans med min bror Quirino, som stod på hennes vänstra sida och
Bröderna Michael, som stod till hennes höger. De båda såg vackra bredvid Vår Fru, men hon hade en större skönhet som inte kan förklaras med ord eller tänkas sig. Med sin moderliga och kärleksfulla blick sade den Heliga Jungfrun till mig,
Mina barn, be alltid för själarna i skärselden, ty det är en gärning av barmhärtighet att be för de döda, eftersom Gud längtar efter att alla ska vara förenade med honom i paradisets härlighet. Kom alltid hit till detta ställe (kyrkogården) och be för de mest behövande och övergivna själarna. Minns hur jag lärde er detta i Itapiranga. Se hur många själar som har räddats genom era böner...
I detta ögonblick visade sig bredvid och bakom Vår Fru en stor mängd själar som hade blivit frälsta på grund av våra böner, men också bara därför att hon just då visat sig på denna kyrkogård. Denna scen var mycket vacker. Alla själarna var glada, klädda i vita kappor. Vår Fru sade:
Lev mina budskap. Om ni lyssnar och lever allt det jag har lärt er så kommer ni att hitta och gå snabbt på vägen till helighet, och genom att leva heligheten ska ni vid livets slut föras direkt från denna värld till paradiset utan att passera genom skärselden. Jag tackar er för ert närvaro och era böner.
Min son, jag tackar dig för ditt svar på mitt upprop. Vet att efter minna besök här kommer jag återkomma den 15 september, dagen då mina sorgers dag firas och ihågkoms. Jag kommer för att berätta er några hemligheter från mitt Hjärta. Vänta på mitt besök! Från denna plats välsignar jag dig och hela mänskligheten: i Faderns, Sonens och den Heliga Andes namn. Amen.